I don't know why I'm still suprised
Datum: 2011-05-04 @ Tid: 11:29:37
70 dagar kvar till beräknad födsel, WOW!
Det går så himla fort nu samtidigt som det känns som att tiden står still.
Konstig känsla men helt jävla underbart ..Det närmar sig och jag kunde inte vara gladare.
Längtar så efter min livliga lilla sak som gömmer sig i magen.
Varit dött här ett tag jag vet.
I ärlighetens namn har jag haft några dagar fyllda av dåligt humör och jag har känt mig lite deprimerad,ensam och ynklig.
Legat hemma mest i min ensamhet och bara haft konstiga tankar.
Tankar som, kommer jag verkligen klara det här?
Antagligen är det dessa satans hormoner som spökar..
För sen vaknar jag upp och inser att, jag kommer klara det här GALANT:)
Det är inte lätt alltid..Och jag ångrar inte mig en sekund över mitt val.
Jag bara önskar lillen kunde komma ut nu så denna resa får starta på riktigt:)
Och nu när jag loggade in här på bloggen hade jag fått en kommentar av en gammal vän.
Nästan så jag blev tårögd. Väldigt fina ord som jag uppskattar väldigt mycket.
Tänk att några ord kan betyda så mycket?
Det borde kanske vissa andra människor lära sig.
För tro det eller ej mina "vänner" det är inte att ni vill vara med mig och umgås som räknas.
Det är tanken som räknas..Att ni finns där vad det än är och orkar lyssna.
Det är värt guld, men jag ser inte så mycket av det nu för tiden..
Idag tycker jag mig se solen kika fram.
Härligt, var så trist väder dom senaste dagarna tycker jag.
Borde egentligen ta tag i några saker idag, skicka in några papper mm.
Så det ska jag förhoppningsvis inte glömma att göra.
Har förmågan att skjuta upp saker hela tiden, men nu får det ju fan bli lite action.
He går ju inte annars :)
Tänkte iallafall gå ner och ta mig en kaffekopp nu innan jag hoppar in i duschen:)
Tjabo busar med grannflickorna :)
Lite mys hemma hos Millah :)
Konstig känsla men helt jävla underbart ..Det närmar sig och jag kunde inte vara gladare.
Längtar så efter min livliga lilla sak som gömmer sig i magen.
Varit dött här ett tag jag vet.
I ärlighetens namn har jag haft några dagar fyllda av dåligt humör och jag har känt mig lite deprimerad,ensam och ynklig.
Legat hemma mest i min ensamhet och bara haft konstiga tankar.
Tankar som, kommer jag verkligen klara det här?
Antagligen är det dessa satans hormoner som spökar..
För sen vaknar jag upp och inser att, jag kommer klara det här GALANT:)
Det är inte lätt alltid..Och jag ångrar inte mig en sekund över mitt val.
Jag bara önskar lillen kunde komma ut nu så denna resa får starta på riktigt:)
Och nu när jag loggade in här på bloggen hade jag fått en kommentar av en gammal vän.
Nästan så jag blev tårögd. Väldigt fina ord som jag uppskattar väldigt mycket.
Tänk att några ord kan betyda så mycket?
Det borde kanske vissa andra människor lära sig.
För tro det eller ej mina "vänner" det är inte att ni vill vara med mig och umgås som räknas.
Det är tanken som räknas..Att ni finns där vad det än är och orkar lyssna.
Det är värt guld, men jag ser inte så mycket av det nu för tiden..
Idag tycker jag mig se solen kika fram.
Härligt, var så trist väder dom senaste dagarna tycker jag.
Borde egentligen ta tag i några saker idag, skicka in några papper mm.
Så det ska jag förhoppningsvis inte glömma att göra.
Har förmågan att skjuta upp saker hela tiden, men nu får det ju fan bli lite action.
He går ju inte annars :)
Tänkte iallafall gå ner och ta mig en kaffekopp nu innan jag hoppar in i duschen:)
Tjabo busar med grannflickorna :)
Lite mys hemma hos Millah :)
Kommentarer
Trackback